La punta más cometa de México

Första veckan gjorde vi en kvällsutflykt för att titta på solnedgången från Punta cometa, vilket är den punkt i Nordamerika som sticker ut mest i Stilla havet.

På väg ut.

Selfie

Dom tar också en selfie. Vi vill också ha en selfie stick!

Vår specialitet, försöka ta en selfie med saker mellan oss.

La Punta más cometa de México.

Hela gänget.

Första veckan

När vi kommer till Piña Palmera tror han som möter oss att vi är två kanadensiska arbetsterapeutstudenter som ska komma senare samma dag. Men vi får vårt rum och packar upp våra saker och vilar lite innan det är dags för lunch. Därefter vilar vi lite till och sen går vi ut och äter tacos (riktiga tacos som är små och kommer med allt annat än köttfärs, färska grönsaker och röd salsa) med dom kanadensiska studenterna. Dag två är de ett generellt möte för alla som arbetar på Piña. Ganska svårt att hänga med all information som ges. Detta möte hålls varje tisdag, en bandning mellan teamkonferens och APT.  På kvällen spelar vi rullstolsbasket. Första gången för oss båda. Dagarna passerar med jobb de första 6 timmarna och chill blandat med utflykter resten av tiden. Varje söndag jobbar en volontär på gruppboendet, resten har sin lediga dag. När söndagen kommer  får vi besked om att Laura (volontär från Mexiko) som skulle ha jobbat är sjuk. Irmeli ställer upp.

Mexikanska tacos

Junta general (APT)

Rullstolsbasket

Grundkurs i thaimassage

Kvällshäng på stranden

Piña Palmera

Piña Palmera är en icke-statlig organisation. Här jobbar ca 50 personer. Alla som arbetar här förutom terapeuterna har någon form av funktionsnedsättning, fysisk eller mental. De finns även några som har Piña som daglig verksamhet. Det finns också ett gruppboende för personer med multifunktionsnedsättnig. Just nu bor där 5 personer. Paco, Malena, Alfredo och José som bott på Piña sedan de var små. Just nu bor också Paz där, som är en äldre kvinna med scizofreni. Det finns 10 arbetsområden som volontärerna roterar mellan: pruduction av cocosolja, affären, köket, pappersåtervinning, gruppboendet, terapin, trädgården, underhåll samt att någon volontär alltid följer med när terapeuterna håller gruppterapi och workshops i städer och byar runt Zipolite. Ibland görs även hembesök. På Piña finns två terapeuter som arbetar med språk och tal, två döva terapeuter som undervisar teckenspråk, tre sjukgymnaster och en läkare. Chefen är också terapeut men vi vet inte riktigt vad hon har föryrke  i grunden.

Piña Palmera

Piña Palmera ligger ca 100 meter från stranden.

Dagens aktivitet: smällkaramell. I bakgrunden hålls en wolkshop för föräldrarna.

Rakel (volontär) intervjuar anhöriga om deras upplevelser av Piña Palmera.

Paz och Irmeli sandpapprar fåglar.

José i sin grymma rullstol. 

Resan till Zipolite

Den 1 mars möttes vi på Arlanda för att resa de 24 timmarna till Zipolite, en liten by i Mexico. Första anhalten är Paris. Där väntade vi i 7 timmar. För att fördriva tiden spelade vi in lite filmer och roterade runt på flygplatsens olika ställen att sitta på. Flygresan till Mexico City tog 12,5 timmar. När vi landar i Mexico City är de 16 grader. Vi är något besvikna. Vi hade blivit lovade ca 30 grader. När Anna-Maria går igenom tullen noterar kontrollanten att vi ska till Zipolite och frågar om vi ska nakenbada. Zipolite är nämligen en känd nudiststrand i Mexico, vilket vi båda hade missat. Därefter röntgar vi vårt bagage och Irmelis väska blir genomsökt. Kontrollanten är hårdhänt och oops så har han tagit sönder dragkedjan på Irmelis ryggsäck. Han fixar den genom att plasta in hela ryggsäcken vilket gör att den inte går att bära i axelremmarna. Efter att vi lyckats checka in vårt bagage till den sista inrikesresan väntar vi ca 5 timmar innan det är dags att flyga 50 minuter till kusten och staden Huatulco. I Huatulco kliver vi ut med kofta och fleecetröja i 30 graders värme. Vi är nöjda! Flygplatsen består av några stenhus med palmtak. Det är bara vårt flygplan där. Vi tar en taxi en timme till Zipolite och Piña Palmera som ska vara vårt hem de kommande två månaderna.

Vi är på väg!

I dessa fåtöljer chillade vi ganska många timmar.

Från Stockholm till Paris flög vi Air France. Första gången för Anna-Maria.

Solnedgång över Paris eller åtminstone över Charles de Gaulle.

Uttråkade på en flygplats.

Från Paris till Huatulco flög vi Aero Mexico

Vi sov lite på flygplatsen i Mexico City.

Irmeli sov lite till på planet till Huatulco.

Huatulco och en bit av kusten.

Flygresan är äntligen slut. Vi är glada på flygplatsen i Huatulco.